Det var en gång en Dam.

Det händer grejjer på Österlånggatan 33. Idag när jag gick utanför dörren i ett försök att komma bort lite från allt oväsen, jag står i snett framstupat sidoläge, lutande lite emot en papperskorg i full snickarmundering. En snickare säger "Hej" på ett sätt som jag känner att han enbart gjorde för att han tror att jag är en utav dom. En hantverkare.. För en sekund känner jag att jag tillhör ett släkte, jag har hittat mig själv. Det är vi byggare emot alla andra!
Jag blir avbruten i mina tankegångar av en dam som kommer fram och säger -"Hemskt vad det väsnas här då" Jag svarar på ett sätt som jag tror en hantverkare skulle svara, nåt i stil med att - "Jo du damen, här byggs det friskt serru". När hon frågar vad som ska bli i lokalen och jag svarar, säger hon - "Kunde just tänka mig det, det där kommer aldrig att funka, jag säger då det.. Hon går sin väg, helt ovetande om att det är jag som kommer att stå där inne i en helt annan mundering och att tala ett helt annat språk om ca tre veckor. Damen är borta, och jag kommer aldrig få veta vad hon menade, men hon gick på det! Hon ser mig som en snickare!
Fair enough. /A